Iro fick köra ett skick i uppletanderutan och han börjar förstå mer och mer att det är till matte man ska komma med grejorna. Långt är det kvar innan jag är nöjd, men vi är på god väg i allafall och det är ju huvudsaken. Däremot märker man verkligen att han är i en utvecklingsfas nu, ibland känns han väldigt mogen och lugn, medan han i andra situationer har bl.a. kommit på att skälla i bilen när man ser en hund/människa.
Lite senare på kvällen skjutsade jag iväg Daniel på fest i piteå och hämtade lite klass (hundmat) hos Iros uppfödare Mia. Där blev jag kvar ett slag för en trevlig pratstund och fick lite nyttiga tips och råd. Efter att ha hunnit hem och sovit någon timmar (till 02:00) var det dags att styra mot Piteå igen för att hämta Daniel.
Efter ytterligare några timmars sömn var det dags att stiga upp och packa iväg mig och Iro till Camilla i Antnäs. Hon ville ha lite sällskap till tävlingen i Kalix och det var jag inte sen att hänga med på. Så i dimman och morgonhalkan rullade vi uppåt. Tävlingen fortgick och för Camilla resulterade det i ett 2:a pris i 3:an - Grattis! Vad vi däremot inte räknat med var att under prisutdelningen så hade förstörelseanden tagit Iro i besittning och han hade beslutat sig för ett rymningsförsök eller nått. Han hade under den korta tiden lyckats strimla filtbeklädnaden ovanpå ena hjulhuset i Camillas bil!! Grrr, då var han billig - det enda han gjorde var att titta på mig med sina söta och oskyldiga ögon..... Framöver gäller det endast helbur för grabben!
Iro och Norpatorps Lusta
Vi passade på att gå en sväng sedan med jyckarna så de fick rusa av sig lite. Iro´s moster Lusta var väl inte helt road av den vilda pojkspolingen och måttet blev rågad då han morrandes skulle sno en pinne framför hennes ögon... Sånt gör man inte ostraffat!Som avslutning på helgen åkte vi till piteå för att fira Daniels lillasyster och äta lite god mat.