Hör och häpna ett inlägg redan efter två dagar...
Igår var jag och Iro på en härligt lång cykeltur - vi avslutade vid hamnen med lite lydnadsträning och tassvalkande. Han fick ju för ca 2 veckor sedan ett mindre fukteksem uppe på ena låret och hållts från vattnet sedan dess. Trots endast lite bendoppande i vattnet såg jag i eftermiddag ett nytt begynnande fukteksem nere på ena bakbenet - varför? Så mycket som han vattenfysades förra året så borde han ju ha fått sånt redan då... Bara att raka och rengöra som återstår, verkar dock vara av lindrigare art iaf.
Idag träffade jag A & B i Möröskogen med grabbarna. Det var jättekul att få se Iros brorsa Iwo i arbete. Iro fick ett lagomt långt spår som B gått ut i varierad terräng. Han gick hyggligt i spårkärnan men upprepade söndagens pinntapp med en spårpinne som han gick över... Denna gången tyckte han som vanligt att spåret var mycket roligare än pinnarna och hans uttråkade min när han levererar pinnarna var åter - säkert för att det var en annan spårläggare än matte. Snart känns det som om jag har provat det mesta för att öka på pinnintresset, men det mesta ger bara en initiell effekt som snabbt avtar. Jag har provat snitslade apporter där han inte får passera förrän de är plockade, apportstigar, fastknutna och gömda apporter, att jag leker själv med apporten som han går över eller tillsammans med en som går med samt parallell- och serpentinspår med konkurrens. Fick tipset angående apport/pinnrutor av Annelie så det ska jag försöka ge mig i kast med så får jag hoppas att det kan ge långsiktigt resultat. Fast jag kan inte säga att arbetet varit förgäves för numera är det sällan att han bara hittar slutet utan jag har oftast 80-90 % av pinnarna tillbaka efter ett spår, så framåt går det även om det är en bit kvar.
Spårbild från tåmelägret 2008