I helgen har vi hunnit med både en spårsväng och en sökträning. Spårningen gick bara fint, men den här gången var det lite mer tempo igen – jag kan ju i alla fall inte säga att jag var frusen efter det ”träningspasset”. Känner i alla fall att jag har nog hittat rätt sätt att jobba med Iro i spårningen – eller vad gäller pinnarna åtminstone, själva spårningen kan jag ju inte klaga på… Sökträningen gick också fint– är så förundrad att han går så pass bra med tanke på hur sporadiskt vi har tränat sök och hur få gånger han har fått prova på det. Men nu ökar vi på takten och målet är en start i Lägre klass nästa år! Fokusen är fortsatt på raka skick och få in markeringarna på sidan om – bara att nöta vidare.

Ikväll blev inte den planerade lydnadsträningen av så jag åkte istället på en visning av kulturens hus konferenslokaler. Mycket trevligt där jag träffade kollegor från tidigare jobb, åt en helt underbar buffé och lyssnade på lite underhållning. Buffén var verkligen i min smak, det fanns fyra bord som vardera representerade det Norrländska, Italienska, Västkustens och Asiens smaker. För varje bord man smakade på fick man ett väl passande glas vin till. Som avslutning var det en mindre dessertbuffé med färska frukter och pannacotta. Behöver jag nämna att jag är både proppmätt och mycket belåten…

Varför känns det som om tiden accelererar och går snabbare ju närmare jul och årsskiftet man kommer? Har precis insett att det endast är ca två veckor kvar till 1:a advent! Fast det kanske är som många säger: ”när man har kul går tiden fort”.

Vad händer på hundfronten då? Det är i huvudsak tre saker som tiden ägnas åt och det är spårande, sök och fysning av båda jyckarna. I söndags var det första sökpasset för Iro sedan typ juni och jag är helnöjd. Lite fundersam var han på första skicket men sedan gick ljuset upp för honom om vad vi sysslade med. Det enda som inte gick helt bra var att han tog lite väl stor sväng ut ur rutan när han inte kom rakt på ena figgen, men tog den på tillbakavägen när jag ropade in honom. Det är genomgående för honom att han inte ännu har förstått rutgränser. Det gäller både i söket som i uppletandet. Jaja, får nöta vidare helt enkelt så kanske poletten ramlar ned så småningom.

I förrgår var vi ett gäng ut i skogen och körde mörkerspårning. Jättekul var det tyckte Iro och tuffade på i bra (faktisk nästan lagom) takt, struntade i alla ” förledningsspår” och plockade alla pinnar spontant. Man såg att tidigare övning gett resultat då han vid slutpinnen kom med den och verkligen ville leka. YES – det går framåt!

I övrigt går Iros hudutredning vidare…. Har fått resultat på allergitestet som visade sig negativt – han har alltså ingen allergi av de vanligaste allergenerna iaf (t ex pollen, mögel, kvalster). Just nu har klådan minskat något och de hudinfektioner som började blossa upp igen för en tid sedan verkar börja lägga sig. Kortisonet slutade jag att ge honom för några veckor sedan då det ändå inte har gett någon effekt. Efter en konsultation med Iros veterinär beslutade vi att fortsätta bada honom med schampot och avvakta till jul för att se hur det utvecklas. Nästa steg är sannolikt att testa att sätta honom på en eliminationsdiet för att se om det är en foderallergi i grunden.

Nu börjar helgen lida mot sitt slut och den har varit full av trevligheter! K & D kom på fredagen redan och vi åkte och åt på Baan Thai *mums*. I övrigt har helgen innehållit lite shopping på stan, tapaskväll hos oss, spårande med hundarna i dagarna två och en massa god mat med trevligt surr med vänner. Vi spelade lite Wii sports oxå - Iro ville mer än gärna vara med när jag körde boxningen ;-)

I spåret fick jag lite tips om en ny taktik för att få upp pinnsäkerheten hos grabben av Heidi under brukslydnadskursen. Det var att göra flera korta spår med tydliga avslut och ett sista längre spår. Detta testades både dag 1 och 2. Men jag tror nog inte att jag gör det igen på samma sätt (behöver vissa modifieringar) för jisses vilken stress och fart det blev i spåret andra dagen då han kände igen övningen. Han är ju spårsäker och missar inte en vinkel/spetsvinkel, men jag orkar knappt att hålla i spårlinan vilket även medför en hög snubbelvarning i spårskogen för min del.... Fördelen är dock att jag sett att hans intresse för att leka med pinnarna och få bort tankarna på det fortsatta spåret har sett bra ut med dessa övningar... Måste bara fundera på hur jag kan modifiera övningen så att han inte bygger på sig stress - det blir väl att se över avslutnings"cermonin" på något sätt.